Konstföreningen 50 år!

Redan vid starten 1974 tycker jag att Söderhamns konstförening lade ribban högt.

Både ambitionen och inriktningen fanns från början på ett sätt som visade sig hålla bra, både över tid och nivå.

13 mars 1974 kunde man läsa i Kuriren att Söderhamn fått en konstförening.

Ordförande är Gunnar Olsson. I styrelsen sitter Mimmi Brusén, Ingrid Olsson, Nils von Goes, Anna Roland och Erik Löfgren.

Årsavgift är 20 kronor och för det får medlemmarna också delta i ett konstlotteri.

Första våren planeras utställningar i Sundsvallsbankens nya lokaler i kvarteret Mården.

Först ut: Bollnäskonstnären Fritjof Strandberg.

Därefter: ”Vår konst”, som plockats fram från kommunens konstverk.

Den tredje utställningen hölls på Kvarnen med Söderhamnsortens egna KRO-konstnärer Erik Löfgren, Bengt Forsberg och Per Ljusberg.

På hösten anordnar föreningen en utställning med Skånekonstnären Lennart Rosensohn.

En konstresa kunde medlemmarna göra i oktober med buss till Hudiksvalls museums utställning ”Arbetet i konsten”.

Premiäråret slutade med en rejäl satsning i tidens anda, utställningen ”Kvinnokampen”.

Tidningen Vi och Moderna museet hade inbjudit folk att lämna in bilder på temat. Av 500 valdes ett 70-tal ut till en utställning på Moderna museet kommande vår. Men först visades alltså utställningen på Kvarnen i Söderhamn! Samtidigt med verk av batikmålare Rolf Birgersson från Örebro.

Staffanskören sjöng och poeten Sonja Åkesson kom en kväll till Kvarnen och läste egna dikter.

1975 i februari gick konstresan till Thielska galleriet i Stockholm, Waldemars udde och Kaknästornet. 40 kr betalade medlemmarna för bussresan.

I augusti uppmärksammade konstföreningen Söderhamns många amatörmålare.

Och så var traditionen född som lever än idag. Som jag tror betyder så mycket för kreativitet och skapande i Söderhamn. Detta att få möjlighet att visa sina verk och ha ett mål att jobba mot.

54 utställare hade 1975 lämnat in cirka 150 tavlor. Birger Forsberg från Sandviken, han med vävskolan för barn i Hedesunda, diskuterade med publiken om bra och dålig konst.

I november samma år var det dags för Höstsalong, nu med KRO-medlemmar inte bara i Söderhamn utan hela Hälsingland. Av 23 anslutna konstnärer till KRO hade hela 17 hörsammat inbjudan.

Söderhamns konstförening var verkligen satt på kartan från första stund och året efter samlades länets alla konstföreningar till träff på Kvarnen, kulturhuset i Söderhamn som då funnits några år.

Varför har jag nu berättat så ingående om de första två årens utställningar?

Jo, för att visa på ett genomtänkt och tidigt koncept som hållit genom alla femtio åren.

• Att varva lokala och regionala konstnärer med sådana från övriga landet.
• Att hålla öppna utställningar både för amatörer och professionella konstnärer, ibland jurybedömda.
• Att lyfta fram och stödja den offentliga konsten.
• Att anordna årliga lotterier och konstresor för medlemmarna.

Detta att Söderhamns konstförening inbjöd medlemmar och andra att ställa ut sina verk blev upphov till den första rejäla kulturdebatten i föreningens historia.

När det var dags för 1980 års öppna utställning fick inte fyra fotografer lämna in sina fotoverk. Som protest skrev fotografer från Söderhamns kameraklubb insändare i Kuriren.

Konstföreningens vice ordförande svarade att föreningen inte hade ambitionen att bedriva någon ”allutställningsverksamhet”.

Och debatten rullade vidare.

Till sist beslutade föreningen att en ”Fri utställning nr 2” med underrubriken ”Skapande fotografi” skulle hållas våren 1981.

Fotograferna å sin sida slöt sig samman i Fotografiska galleriets vänner och fick lov att öppna ett fotogalleri i Rådhuskonditoriet – Galler Mazarin, som lever än idag och blev senare en återkommande samarbetspartner till konstföreningen.

Men hur snabbt det samarbetet kom igång har jag inte kunnat följa i klippböckerna. Pärmarna från hela 1981 till mars 1994, drygt 13 år, saknas i föreningens arkiv. Synd!

Det var väl under de åren som exempelvis Erland Cullberg, Peter Tillberg och Anders Åberg ställde ut i Söderhamn.

Till tioårsjubileet hade styrelsen beslutat att Söderhamnssalongen skulle vara jurybedömd. Stockholmskonstnärerna Tryggve Öhrn och Gösta Degermark hade att bedöma ett 170-tal verk av 44 konstutövare i kommunen.

Genom juryns nålsöga passerade bara 21 verk. Och ordföranden Ingvar Oremark tvingas konstatera i Kuriren att det inte räcker för att göra en utställning på Kvarnen. Den ställdes helt sonika in.

Men tioårsfest blev det i alla fall!

Jag dyker direkt fram till 1994 när konstföreningen varit verksam i 20 år.

Då kom flera nyheter.

Sponsorerna gör entré i Söderhamns kulturliv.

Föreningen, med ordförande George Ayres i spetsen, hade sökt en ytterligare lokal. Uttrycket slinka-in-konst myntades när Stiftelsen Söderhamnsbostäder, nuvarande Faxeholmen, billigt kunde hyra ut delar av gamla biblioteket en våning upp vid gågatan.

Ambitionen var att öka konstintresset genom att samordna utställningarna i Nya konsthallen och Kvarnen samt Galleri Arton Karat som drevs av guldsmeden Gunnar Ånger, tillika aktiv medlem i konstföreningens styrelse.

Dessutom samordnade även fotograferna i Galler Mazarin sina nya utställningar med vernissagehelgerna.

Men ibland går det inte riktigt som man tänkt. När Gunnar Ånger en dag kom in genom galleriets tunga entrédörr och fram till föreningens skrivbord saknades en rund diabasskulptur. Den hade inköpts som vinst till medlemslotteriet. Var den stulen? Nej, den hade använts som – dörrstopp!

Det nyöppnade galleriet, med det behändiga formatet, gav konstföreningen nya möjligheter.

Att ordna konsthantverksutställningar, till exempel. 1994 var föreningens första egna utställning för konsthantverkare. Sju deltog.

Det blev en årligen återkommande decemberutställning under många år därefter.

1993 hade Söderhamns kommun beslutat att utse ett konstutskott. Tillsammans med kultursekreteraren skulle det ansvara för kommunens årliga konstinköp för 75.000 kronor.

Med åren höjdes anslaget till som mest 150.000 kronor årligen. För att idag vara tillbaka på 75.000 kronor igen. Som för trettio år sedan!

Den 11 oktober 1999 firade konstföreningen 25 år.

Det året hade Eva Wastensson tagit över ordförandeklubban från George Ayres. Före det hade Ingvar Oremark, Lena Ljusberg, Åke Bohman, Tomas Ekenblad och Gunnar Olsson varit ordförande.

Till sekreterare det året valdes Rut Berglöv. Hon hade bara Anna-Karin Natander och Mimmi Brusén som företrädare under 25 år!

Den hösten blev det kris för konsthallen i centrum!

Staten drog in arbetsmarknadsåtgärden på halvtid. Det som gjort det möjligt att ha öppet där även under veckorna.

Nu skulle medlemmarna själva klara att hålla konsthallen öppen. Förutom utställningarna på Kvarnen. Till exempel Länskonst, som det året visades i Söderhamn.

Beslutet blev att lägga ner konsthallen vid gågatan från årsskiftet 2000. Trots att föreningen då fick en ny kontorist på halvtid beslöt styrelsen att koncentrera utställningarna till Kvarnen.

Men tanken på en komplementlokal fanns fortfarande kvar och hösten 2000 fick konstföreningen även disponera nedervåningen på Söderhamns stadsmuseum.

Gävlekonstnären Jordi Bota fyllde hela Kvarnen i detta sekels premiärutställning. – Konsten är en show, sa Salvador Dali, förklarade han. Bota hade träffat honom som ung i deras gemensamma hemstad Barcelona.

Keramiker Lena Andersson, Karsjö, Ljusdal hade en av sina första separatutställningar på Kvarnen den hösten. En av hennes rakubrända skalbaggar, hänger hemma hos oss, så den utställningen glömmer jag aldrig.

2001 hölls tre utställningar på Kvarnen och fyra på museet.

Det året tog också konstföreningen initiativet till att få ett namn på Sveriges största konstverk som sedan 1996 funnits vid Hällmyra. Konstnärerna Mats Olofgörs och Hans Peterson hade fått Banverkets uppdrag att skapa en form av 150.000 kubikmeter jord och berg, av totalt miljontals från järnvägs- och E4-bygget genom Söderhamn.

Jätteskulpturen var 160 meter i diameter och hade en höjd på 24 meter.

Varför Söderhamns kommun och Banverket valde att först hålla detta gigantiska konstverk hemligt för söderhamnarna var höjt i dunkel.

Men nu var det dags att sätta verket på kartan och ge det ett namn genom konstföreningens initiativ. Kuriren var snabbt med på att dra igång en namntävling. Konstnärerna Olofgörs och Peterson berättade om sina tankar bakom det gigantiska konstprojektet. Modellerna visade föreningen på Museet.

1050 namnförslag kom in och juryn fastnade för Alirs Öga. Alir är ju det medeltida namnet på Hälsingland.

Dopet hölls på Alirs öga vid en stor och magisk dopfest på valborgsmässoaftonen. Precis som ordförande Eva Wastensson och tillträdande ordföranden Ola Larsson planerat.

Åren rullar på och konstföreningen jobbar enträget vidare.

Sven-Erik Forsgrens humoristiska skulpturer av kattmatsburkar glömmer jag aldrig. Liksom Lauri Tuominens stora färgrika oljemålning med Lapporten 2004. Dit har jag längtat sedan dess, tror jag.

Eller Jöran Östermans minneskapslar av Ikeaflaskor med sand från hela världen. Dom njuter jag av fortfarande på simhallen.

När Söderhamns konstförening fyllde 30 år 2004 hade medlemsantalet vuxit från ett hundratal första året till 300 medlemmar!

Efter fem år på väntelistan kunde konstföreningen äntligen öppna Lars Lerins utställning 23 januari 2005. Han var nog Sveriges mest kända akvarellmålare redan då.

• Lars Lerin är i Indien men skickar några av sina jättetavlor från Lofoten, berättade ordföranden Ola Larsson. Han hade haft alla kontakter med Lars Lerins pappa och trodde Lerin sa ja till Söderhamn efter att ha sett bilder på Kvarnens utställningsmiljö.

2006 blev det KRIS I KONSTFÖRENINGEN.

Ordföranden Ola Larsson flyttar till Stockholm och ingen av föreningens nu 240 medlemmar vill bli ordförande, skriver jag i Kuriren 29 mars 2006.

Men stal Stockholm en ordförande fick föreningen också oväntat en ny därifrån.

Anders Norén i Huddinge hade läst Kurirens artikel om ordförandekrisen på nätet. Eftersom han var nybliven pensionär med en framtid i Mo var han beredd ställa upp som ordförande i konstföreningen.

Denne räddare i nöden valdes till ordförande vid ett extra möte 25 april 2006.

• Om ett år hoppas jag vi är 300 medlemmar, förklarar den nyblivne ordföranden och lanserar direkt Konstrundan som sin baby.

Den första konstrundan hölls 5 november samma år. Då var också Bollnäs konstförening inbjuden som medarrangör. Åtta konstnärer deltog på Ranbogården och åtta konstnärer i sina ateljéer i Söderhamn och Bollnäs.

Efter första utställningen 2007 blev det konstdebatt i Söderhamn.

Konstföreningen hade nämligen bjudit in paret Lasse och Inger Åberg att ställa ut på Kvarnen. Det var även konstsupé med musikunderhållning och kåseri av makarna Åberg.

Söderhamnarna vallfärdade till utställningen. Men det var inte alla som applåderade.

• Är detta vad konstvänner har att se fram emot, undrade någon i en debattartikel.

Men det fanns också positiva insändare och nye ordförande Anders Norén gav sig in i debatten och förklarade att konstföreningen tänkte fortsätta med högklassig konst.

• Vi skäms inte att säga att Åbergs utställning var en stor framgång, förklarade han. Medlemstalet ökade direkt med 25 procent.

Att nivån varit fortsatt hög kan vi intyga som följt Söderhamns konstförenings omfattande verksamhet de senaste decennierna.

Året efter kom till exempel den uppmärksammade fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin.

Själv minns jag speciellt Ann-Caroline Breig och James Jessops utställning i februari 2008. Direkt från ateljéerna i London och Ljusne. En explosion av färg och intryck rusade mot besökarna i Kvarnens två våningar.

Och tänk när Ann-Caroline några år senare målade till nutidsjazz av gruppen Mirage och vi satt andlösa på övervåningen och såg hennes målning växa fram tillsammans med Daven Xus bildspel!

Sedan andra året har konstrundan koncentrerat sig till Söderhamnsbygden. Redan 2008 fanns 11 konstnärer på Kvarnen och hela 9 höll sina ateljeer öppna.

Och så har det fortsatt år efter år under allhelgonahelgen.

2009 fyllde föreningen 35 år.

Hösten inleddes med hälsingarna Joakim Brolin och Nils-Olov Hedenskogs ”Creeping in Circles”. Den skulle också visas bland annat på Fotografiska museet i Stockholm.

I december intog Thomas Qvarsebo Kvarnen, ni vet han som bland annat gjort Nathan Söderblomskulpturen i Rådhusparken.

I maj 2011 var det rena ”Konstruset” i Söderhamn. Konstföreningen höll till på Kvarnen och visade söderhamnsbördiga Eva Marklund, med ateljé i Årsta, Stockholm.

Galleri Adular på Abraham Bäckgatan (Lars Lundbäck) hade varit igång en tid och visade Konstrepris med 8 konstnärer.

Galleri Tvärgränd 4 (Mats Holm) visade Torvald Söderblom från Bjuråker

Galler Glas och Ram på Trädgårdsgatan (Stefan Svensson) visade Åke Ågren från Stockholm.

De´ ni går inte av för hackor!

Konstföreningen höll i Konstruset. Det innebar att den besökare som lämnade in ett kort med stämplar från alla fyra utställningarna kunde vinna 3000 kronor att köpa konst för.

Sandarnebon Elsie Tappers retrospektiva utställning efter 40 år som konstnär bevarar jag speciellt i hjärtat. Hon ställde ut tillsammans med gävlekonstnären Hjördis Johansson Becker i september 2011.

Den hösten började konstföreningen ta 20 kronor i entré till Kvarnen av icke medlemmar. Det behövdes för av de 50.000 kronor i driftsbidrag kommunen årligt gav gick 36.000 kronor tillbaka i hyra.

Kommunen hade höjt de årliga inköpen till 150.000 kronor. Men nu fanns det förutom konstföreningen de fyra privata gallerierna att handla konst av.

2014 fyllde konstföreningen 40 år och ordföranden Anders Norén tillsammans med styrelsen och kanslist Rita Sjögren arbetade oförtrutet vidare. Söderhamn är nu störst i länet med 350 medlemmar.

Vi samlas en magisk kväll i september på Rådhustorget för att se Daven Xu projicera sin egen konstfilm över hela Statts vita fasad.

På Kvarnen lyfte konstföreningen fram utlandsfödda konstnärer boende i Söderhamn. Speciellt kommer jag ihåg Narek Aghajanyan från Azerbajdzjan som då ännu inte fått politiskt flykting-status.

Tord Larsson från Gästrike Hammarby fyllde övervåningen med akvareller och sina underfundiga skrotskulpturer, jag minns speciellt Monstermygga och Vildsvin. På nedervåningen hängde då Pernilla Wesström från Falun.

2015 var det dags för tionde Konstrundan i november och i början av året hade Karin Öst fyllt hela Kvarnen bland annat med studier från Bilbingon i Mohed.

Året efter var det dags för Eva iWalla att visa sitt expressiva måleri på Kvarnen. Och gävlekonstnären Rolfcarwerners spraykonst fyllde Kvarnen samma år.

Grisar, Grejer, Korvar kallade Peter Johansson sin för mig oförglömliga utställning för. Under SM-veckan 2017 hade konstföreningen lyckats fånga honom till Söderhamn och han visade en jättetiara i modell från drottning Silvia. Prydd med falukorv i sprit i stället för ädla stenar.

Så här kan jag hålla på och minnas den ena utställningen efter den andra denna flitiga förening bjudit oss på. Och ändå har jag inte nämnt utställningarna på Erik Andersgården eller skulpturerna ute i byarna.

Nu är det äntligen dags för er besökare att gå runt i denna 50-årsjubileumsutställning och minnas. Och få många flash backs från konstutställningar ni sett under hela 5 decennier. Och kanske göra nya bekantskaper inom konsten.

Grattis Söderhamns konstförening och tack för alla konstupplevelser under 50 år!

Text: Christina Hedquist, 10 februari 2024